På plats på klimattoppmötet: ”Internationella ungdomsrörelsen gör sin röst hörd”

Just nu pågår klimattoppmötet COP22 i Marrakech. Förhoppningarna är att komma vidare i Parisavtalets knäckfrågor, och mötet har inte blivit mindre spännande efter resultatet från USA-valet.

Vi har frågat Jenny Stiernstedt, reporter på SvD, och delegationen från ungdomsorganisationen PUSH Sverige vad som pågår på plats.

Vilka är knäckfrågorna som diskuteras?

JS: Det har handlat mycket om formalia, vilket låter tråkigt men är viktigt. På ministernivå har man pratat ambitionsnivå och finansiering – två oerhört centrala frågor.

Just ambitionsnivån är ju det allt egentligen handlar om. Med liggande löften är vi på väg mot 3 graders uppvärmning, och i veckan fick vi höra att vi kan nå 7 grader till 2100. Det är så allvarligt att det inte ens går att ta på.

Alla vet att vi måste göra mer och att det just nu går för långsamt.

PUSH: Finansieringen av omställningen har varit, är och kommer att vara en känslig fråga även efter COP22. Både utsläppsminskningar och anpassning till det nya klimatet kommer att kosta mycket pengar.

Sverige och Tyskland har gått före och donerat relativt mycket, och det kan förhoppningsvis leda till att fler länder följer efter. På längre sikt kommer det nämligen behövas mycket mer finansiering.

Vilka är de största orosmomenten?

JS: Det går ju knappast att komma runt Trump. Folket på plats i Marrakech både vill och inte vill prata om honom, men att han skapar oro är uppenbart.

En risk jag ser är att länder tenderar vänta in varandra. När USA faller ifrån krävs att någon kliver fram i täten. Att Kina tydligt markerar att de står fast vid avtalet och att de allra mest sårbara länderna lovar att revidera sina klimatplaner till 2020 är viktiga signaler.

PUSH: Vi har tre orosmoment.

• Trump och vad han innebär för förhandlingarna och för amerikanskt klimatarbete och ledarskap. De flesta andra länder verkar dock vara överens om att de inte kommer att bry sig nämnvärt. Kina har uttalat sig hårt om att de inte kommer att backa från något överhuvudtaget, vilket är viktigt för ledarskapet i utvecklingsländerna.
• UNFCCC vill krympa COP-konferensen, och det kan riskera att dra ned på mängden observatörer. Nästa års COP kommer att hållas i Bonn, som endast brukar ta ca 8.000 personer, jämfört med 50.000 i Paris och 20.000 i år.
• Tredje orosmomentet är att vi med liggande förslag ändå hamnar på utsläpp som motsvarar 2.7 graders uppvärmning, och att det inte ens är policy som ligger, det är enbart förslag på vart policyn ska sikta sig mot. Och vi hör också rapporter på att klimatsystemen kan vara mycket känsligare än vad vi anat tidigare, vilket sätter en väldigt stark tidspress på allt.

Vilka ljusglimtar ser ni?

JS: Här finns tusen initiativ av olika slag; inkorgen är så full att jag inte ens hinner läsa om dem alla.

Sen tror jag att valet av Trump paradoxalt nog kan ha ökat bevakningen av klimatfrågan, även om risken är stor att det bara blir tillfälligt.

Kanske är jag naiv, men jag vill tro på den motreaktion som han skapar genom sin blotta existens. Civila samhället manar till kamp, miljardärer tömmer sina pengapåsar, delstater och städer lovar att ta täten. Tanken på hur mycket han kan förstöra skrämmer, men i slutändan kan hans agerande faktiskt leda till att andra aktörer ökar takten i sitt arbete för omställning.

PUSH: Det långsiktiga arbetet. FN har lagt ned mycket energi på att skapa förutsättningar för “action”. Bland annat genom “high level champions” som ska jobba för att brygga glappet mellan regeringar och andra aktörer, samt främja climate action.

Samma sak med “2050 pathway platform”, en plattform som ska samordna och hjälpa länder att ta fram sin policy fram till 2050 för att klara av sina NDC:er (det länderna förbundit sig till, Reds. Anm.), så att vi kan hålla oss till nollutsläpp under andra halvan av århundradet.

Så det positiva i kråksången är att mycket infrastruktur kommer på plats för att hjälpa till med att få ihop och nå målen. Samordning, kommunikation, och andra verktyg för att kunna hålla ambitionerna uppe.

JS: Vi är fyra svenska journalister på plats – lika många som i Doha 2012 – så det hade kunnat se bättre ut. Samtidigt tycker jag att det skrivs mer om frågan nu än åren före Paris. Att jämföra med fjolårets Cop är svårt – det mötet var upphaussat och beskrevs som historiens kanske viktigaste.

Med det sagt: vi borde alla rapportera mer om klimatet till vardags, inte bara när det är stora möten. Mer än kanske något annat ämne handlar det om vilken framtid vi vill ha på jorden, och går in i frågor som migration, resurser, ekonomi och – så klart – hur vi kan och vill leva våra liv.

PUSH: Sämre än Paris även om det har lyft lite nu under andra veckan, men det borde ha funnits mer närvaro första veckan för att bygga förståelse. Trump är såklart världshändelsen nummer 1 enligt medielogiken, men klimatet hamnar i skuggan.

Vi menar att medierna har ett stort ansvar, det vill säga även de större, etablerade medierna, för att föra upp klimatfrågan på agendan. Det går bra att kombinera med Trumpinslagen – efter valet behövs ännu mer folkligt engagemang för klimatet, över hela världen.

Vad vill ni hissa och dissa?

JS: Jag vill hissa alla som tagit tåget ner till Marrakech. Och ännu mer vill jag hissa dem som faktiskt kommer att ta tåget hem också.

PUSH:

• Hiss: Internationella ungdomsrörelsen gör sin röst hörd genom aktioner inne i förhandlingszonen, vi hjälps åt med att samla information och kunskap, och med tips om hur vi kan arbeta vidare efter COP. Vår generation måste vara med i processen för klimaträttvisans skull – och vi vill vara en konstruktiv kraft. #KeepItInTheGround har synts till många gånger under olika aktioner, vilket markerar ytterligare.
• Diss: länder som håller tillbaka förhandlingarna. Både rika länder, som försöker skjuta över för mycket av finansieringsansvaret på marknaden. Men även vissa fossilberoende länder, som tar upp saker som de flesta trodde var klara för flera år sen. Även en stor känga till fossilindustrins lobbyism. Den syns till och är mycket skrämmande. Fossila bränslen är så igår.
  Leo DiCaprio har inte synts till. Var är han? Ryktet säger att han är inne i VIP-zonen med sina groupies.

Läs Jenny Stiernstedts artiklar här (SvD) >>

Läs PUSH-delegatationens blogg här >>