Markku Rummukainen: ”Goda nyheter räcker inte när utsläppen ökar”

Det fanns en unik möjlighet att inleda en global klimatomställning när världens länder kickade igång sina ekonomier efter coronanedstängningen. Men tillfället utnyttjades inte.

– Det är svårt att förstå, säger professor Markku Rummukainen, Sveriges kontaktperson i IPCC i en intervju med SMB.

Under måndagen släppte IPCC, FN:s klimatpanel, sin rapport ”Att minska klimatförändringen” vilket SMB berättade om. Några timmar senare presenterade Markku Rummukainen en sammanfattning av innehållet för svensk publik.

Rummikainen, som arbetat med klimatfrågan under hela 2000-talet och sett den allvarliga utvecklingen, poängterar flera gånger allvaret.

Hans genomgång av rapportinnehållet innehöll visserligen en hel del god information om allt bättre kunskap, metoder och tekniker för att få ned utsläppen och lagra in mer atmosfäriskt kol i marken.

Här följer en rad exempel:

• Minst 18 länder (däribland Sverige) uppvisar en varaktig minskning av klimatutsläppen, även om takten och volymen är otillräcklig.
• Beräkningar visar att en kostnad på 100 dollar per ton koldioxid kan halvera utsläppen till år 2030.
• Under perioden 2010 – 2019 har priset på solel och litiumbatterier minskat med 85 procent, och vindkraft med 55 procent.
• Det finns en stor potential för minskade utsläpp på den individuella nivån (efterfrågesidan) genom förändrade transportmönster, konsumtion, matvanor och liknande. ”Men det räcker inte att be den enskilda individen, utan krävs styrmedel” betonar Rummukainen.
• Möjligheterna att fånga in respektive lagra kol i marken är goda genom att restaurera och återplantera skogar, återskapa våtmarker och optimera jordbruket.
• Målet att minska klimatutsläppen är förenligt med Agenda 2030-målen för ökad hållbarhet och biologisk mångfald. Dessa stöder dessutom varandra, även om det kan finnas vissa målkonflikter.
• Den sammanlagda, globala ökningstakten för de fossila utsläppen har minskat något.

– Ja, det finns en del positiva nyheter, men inget som uppväger dagens klimattrender. För utsläppen minskar inte, och det fönster som ännu står öppet för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader stängs nu snabbt, säger Markku Rummukainen.

Så, detta krympande utrymme för att klara världen undan en förödande uppvärmning kunde han ge desto fler exempel på:

• För att klara Parisavtalets 1,5-gradersmål med 50 procents sannolikhet (nedjusterad siffra) måste utsläppskurvan för koldioxid plana och vika nedåt före år 2025, och ha reducerats med 48 procent om åtta år och ligga plus minus noll i mitten av seklet. Efter år 2050 krävs negativa utsläpp räknat netto – det vill säga mer kol måste återföras från atmosfären än vad som släpps ut, inte bara lika mycket. Alla former av koldioxidinfångning och lagring måste också användas.
• Även växthusgaserna metan och lustgas måste minska kraftigt till år 2030 (basår är 2019) och fortsätta reduceras därefter.
• För att klara maximalt två graders uppvärmning i slutet av seklet krävs 27 procent lägre klimatutsläpp år 2030 och så kallade netto-noll utsläpp år 2070.
• Med dagens utfästelser (på pappret) från alla nationella regeringar om minskning av klimatutsläppen pekar kurvorna på en uppvärmning av Jorden på cirka tre grader (dagens nivå cirka 1,1-1,2 grader).

Markku Rummukainen är fundersam över anledningarna till bristen på framsteg i klimatarbetet. Inte minst mot bakgrund av den oerhörda kraftsamlingen världens nationer helt nyligen gjorde för att få fart på sysselsättning och produktion efter den hårda pandemin.

Studier vid Humboldtuniversitetet i Tyskland, citerade i bland annat DN, visar att blott 15 procent av stimulanspaketen som satsades efter coronanedstängningen hade räckt till de gröna investeringar som behövs för att klara 1,5-gradersmålet. Men dessvärre blev det mycket litet av detta.

– Det är konstigt, helt enkelt. Mycket hade kunnat vinnas för klimatet när så stora belopp mobiliserades. Pandemin och nedstängningen kom kanske såpass plötsligt att man inte hade så många klimatåtgärder klara, samtidigt som länderna kände att de behövde få igång sina ekonomier så snabbt som möjligt.

Det sker dramatiska och förfärliga händelser i Ukraina, som påverkar livsmedels- och energiproduktionen och även lett till en debatt om vårt beroende av fossil energi från Ryssland. Tror du att Ukrainakriget påverkar klimatomställningen?

– Kanske kan det vi nu upplever ge klimatarbetet en skjuts framåt. Klimatpolitik har så många kopplingar med andra politikområden, till exempel energi- och säkerhetspolitik. Att bygga ut förnybar energi kan minska beroendet av rysk gas och olja och ge klimateffekt, utöver andra mål.

Vad ser du själv, i detta svåra läge, som särskilt hoppfulla delar i klimatrapporten?

– Det finns potential för omfattande effektivisering av energianvändningen, ny teknik blir billigare än det fossila och det går att snabbt minska nettoutsläppen med minskad avskogning, återbeskogning och återbildning av våtmarker. Det finns stora satsningar som kan göras, egentligen är det bara att sträcka ut handen – men utmaningen har blivit allt större, avslutar Markku Rummukainen.